Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Runinskrifter från 1000-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ändamål präster med jarlen, som sannolikt voro engelsmän, då Norge hade
mottagit kristendomen från England. Det var sannolikt en engelsk prest den
Sigfrid, som troligen 1008 döpte den svenske konungen Olov Skottkonung [1], i
Husaby källa i Västergötland. Det är från dessa engelska missionärer, som
de från engelskan härstammande formerna av lånordet »själ» härröra.
Att det är kristendomen, som varit anledning till runstenarnes tillväxt i antal,
visas ock därav, att antalet av otvivelaktigt hedniska runstenar under 1000-talet
är så ringa.
På en runsten vid Velanda i Västergötland står: X þurui:
risþi : stin : iftiR : ukmut : buta : sin : miuk : kuþan : þikn X þur : uiki X »Tyrvi
reste stenen efter Ogmund, sin man, en mycket god husfader. Tor skydde!»
Ristaren anropar alltså hednaguden Tor att helga eller inviga stenen till dess
skydd, vilken åkallan ock finnes på tre runstenar i Danmark. På runstenen å
Tängs kyrkogård i Västergötland finnas två avbildningar av Tors hammare,
och sådana möta ock på danska runstenar. Dessa båda västgötastenar hava en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
