Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Runinskrifter från 1000-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har därför antagit inskriften härröra från 1100-talet, till och med från
dess senare del. Bruket av o för nasalerat a och vissa ålderdomliga
språkformer hava då förklarats som fornhärmning eller som egendomligheter
för skrivbruket och språket i Hälsingland, vilken förklaring även synes
tvivelaktig.
Kortkvistrunorna på Forsa-ringen hava väsentligen samma form
som på Rök-stenen men med kilformiga kvistar. Från kortkvistrunorna, som ju
äro en arbetsbesparande förenkling av runraden med 16 runor, utgå enligt S.
Bugge[1] de stavlösa runorna, genom vilka förenklingen drivits än längre. Då
varje runa utgjordes av ett lodrätt streck, som kallas stav och vissa bistavar
eller kännestreck, utelämnade man staven, enär bistavarne voro nog att
angiva, vilken runa som åsyftades.
Några smärre ändringar företogos
likvisst dessutom vid de stavlösa runornas bildning. Stavlösa runor voro
förr blott kända från fem runstenar i norra Hälsingland, varför de ock
kallats hälsingrunor, och blandade med vanliga runor på runstenar i Medelpad
och tolkades först 1675 av Magnus Celsius. Sedermera har upptäckts, att ock
i Södermanland delar av runinskrifter äro ristade med stavlösa runor.
fuþork : hnias :tbmlr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
