Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. ASMUND KARESON.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egendomligt för Asmund och kännetecknas genom blad mellan korsarmarne
med runda spetsar och mindre än halva korsarmarne; dessa blad bilda
tillsammans en kvadrat med avrundade hörn. Nära detta kors står det i
12, vars blad hava spetsig vinkel.
b) Asmund låter ofta samma runa beteckna slutet av ett ord och
början av nästa: 1 honsalukuþs; 2 auknutr, þinoftir, honsalukuþs;
3 ukuþlaifr, ukarl, honsalukuþs, þasat; 4 honsalukuþs; 5
kiruabtir; 9 þinabtir men osmuntr risti; 10 honsial, ukuþs,
märk þino • abtir; 12, 13 aukuþs; 16 aukuni, märk þino aftir; 17 ukuþs;
18 märk þinso • abtir; 19 märk þini • abtir; 21 osmuntrist; 22
osmuntristi;
c) En ornamentslinie brukas ofta som stav: 1 r i rita, u i brusi;
2 þ i þurbiurn; 3 n i hons, þ i þasa; 4 r i runor; 5 s i risti;
o i runor; 12, 14 ar i markaþi; 20 s i sin, u i hiu; 22 r i fastulfr;
a i rita;
d) Runan o brukas i betydelsen nasalerat a: 1 tafstalonti, þo, hon,
hons, osmunrt men han, a, lans; 2 þino, hons, osmunrt, men
ouk felristning; 3 þino, hons, osmuntr, runor; 4 iþalora, þino,
hons, runor; 5 hont, runor, osmunrt men buana; 6 kunor, þino,
osmuntr men rito ristfel, buanta; 7 osmuntr, runor men kunar;
8, 9 osmuntr men runa, runar; 10 ronli, þino, hons, osmunt; 11
þino; 12 þino, biurno, hon, hons, osmunr men a, urlati, ant,
runar; 13 þino, hons, hon, osmuntr men ant, a, uirlanti; 15
aosmuntr; 16 þino, osmuntr; 17 osmuntr, þino, hos men buanta,
at; 18 þinso, troligen fel, men buanta, asmunrt; 19 þini, ismunrt
är i fel för o; 20 osmunrt; 21 osmuntr men ant, hans; 22 stino, osmuntr, och i alla inskrifter, där det förekommer, verbet marka.
Då samma ord tecknas än med o, än med a, beror det tydligen på
ristarens nyck att beteckna nasaliteten eller lämna henne obetecknad,
fast hon fanns. Bruket av o vittnar alltså om nasalering men av a
icke om saknad därav. Jfr Östergötl. runinskr. inl. s. XV. Då såväl
o som a förekommer såväl vid bortfallen som framför och efter
kvarstående nasal och både i betonad och obetonad stavelse, kan knappt
någon slutsats dragas, att nasaliteten försvunnit hos Asmund annat än
framför urnordiskt bortfall i obetonad stavelse.
e) På de gamla diftongernas plats står emellanåt monoftongisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
