Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 7. VÄRMUND.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
× o os auka. Lockets inskrift tolkas: "Djärv förvärvade av en man
från Samland (möjligen Semgallen) denna våg i (ett folkslags) land,
och Värmund ristade dessa runor". Dosans inskrift har O. v. Friesen
insett vara ett värspar i drottkväde, som han på fvn. återger:
Fugl velva sleit fqlvan:
fann gauk á nás anka
och översätter: "En fågel sönderslet den likbleke rövaren; man såg på
asgöken, hur han svällde." Assonansen visar med visshet, att näst sista
runan, varav blott staven finnes, måste hava varit k. O. v. Friesen tänker
sig, att versparet är en besvärjelse, som med hot om, att asfågeln skulle
få frossa på missdådarens lik, skall avskräcka tjuvar och rövare att
tillegna sig dosan, och anför Merseburger-formeln som bevis, att en sådan
besvärjelse kunde hava form av en episk framställning av något förflutet.
Att inskriften ej kan vara yngre än 1050 visar bruket av o-runan för
nasalerat a, och O. v. Friesen finner inskriften förete slående likheter
med Asmunds runtyper och ortografi. Ett yngre drag utgör dock r
för r i runar × þisar.
Att prof. O. v. Friesens läsning av de stundom svårlästa runorna icke
lämnar något övrigt att önska, därom har jag genom efterprövning
övertygat mig. Med all aktning för det skarpsinne, som utvecklats, och den
lärdom, som tagits till hjälp vid tydningen av värsparet i drottkväde,
kan jag dock icke övertygas om, att dessa verser och deras syfte blivit
rätt fattade, och från fornnordiska skaldekonsten har O. v. Friesen
heller icke kunnat anföra något motstycke. Det är tolkningen av ualua
som en motsvarighet till got. wilwa ’rövare’, som lett in på denna
tankegång; en vers om hur "fågeln slet" lik och "asgöken svällde" skulle väl
annars ovillkorligen fört tanken till skildringen av en strid. Till got.
wilwa är emellertid icke eljest någon nordisk motsvarighet bekant, och
det synes ock rätt tvivelaktigt, om en sådan här skulle tecknas ualua,
då fsv. æ tecknas i uti simskum, in, uirmuntr, þisar. Däremot skulle
det giva en mycket god mening, som likaledes motiverade den följande
versen, om i den första avskildes: fugl val sleit fqlvan "fågeln (korpen)
slet den bleka mängden av fallna", jfr slitr náe niðfqlr Vsp. 50. Det
återstående ua måste då fattas som stál, ett parentetiskt inskott av ordet 3.
sg. pret. vá "kämpade" av vega i verser till äventyrs av ett sådant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 16:41:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/runristare/0047.html
