Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 28. OLEV (Olov). - 29—31. SVEN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hällar i fast berg. Ristningar finnas nog i åberopade trakter, som påminna
om de ovan anförda men så karaktäristiska egendomligheter synas icke
förefinnas, att de tvinga till antagande av samma ristare; störst torde
likheten vara med B. 139, 163, L. 390 Säby, Järfälla sn, för vilken ovan
tänkts på Torfast.
29—31. SVEN.
Sven är det vanligaste namnet i rimsvensk tid, och det vore alltså
ingenting överraskande, om det funnes flera ristare med detta namn,
vilket i själva verket synes vara händelsen.
En ristare Sven har varit medristare åt Asmund på två runstenar i
Gästrikland, se Asmund 1, 2, men kan ej vidare spåras.
För övrigt möter ristarnamnet på följande runstenar:
1. Sigtuna, B. 301, L. 11, D. II, 200, O. Juel, Sigtuna runst. nr 4:
-r • i i — i ii — ir • iniur • sun • kunars • i ris ny • suain risti
-ir torde höra till ’efter’, iniur alltså den avlidnes namn; måhända
× antur Andor av Arnþorr, jfr antur L. 1900, D. II, 94, Brate 1904,
Vallentuna.
I ortnamnet risny är nedre staven av s icke ristad, jfr 2. Ortnamnet
torde beteckna Risne, Spånga sn, som skrives Risenö SRP nr. 587
(1363), Risnö n:r 1181 (1375).
2. Skalmstad, Skånela sn, Säminghundra hd, B. 38, L. 487, D. II,
132, Brate 1908: uitan • lit • raisa • stain • þinsa • eftir • sun • sin
auk • karl • eftir broþur • sin siuta sirin • marnu • maþsi eftir •
utulf. Med tydning av lönnskriften enligt Brate, Rök III, s. 277 såsom
suain risti runar þisar är översättningen följande: "Vidan lät resa
denna sten efter sin son och Karl efter sin broder. Sven ristade dessa
runor efter Uddulv (?)". I þinsa det första sin och maþsi är nedre
staven i s utelämnad, jfr 1.
3. Velamby, Vidbo sn, Säminghundra hd, B. 32, L. 529, D. II, 161:
kunar × auk × ketilau × litu × stain × rita × ok × bru × kiara ×
iftir × oloh + tutur × sina • in • suain • risti • (ru)nar "Gunnar och
Kättelö läto resa sten och göra bro efter Ölög, sin dotter, men Sven
ristade runorna."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
