Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 46. ÖBBER (Ybber).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammansatta namnet. Namnet ubir, ybir synes hava samma skaplynne
som de av Lundgren anförda Sibbe, Sæbbe och som ack. sing. (numera:)
stibi Ög. 172 Skärkind, vilken ack. visar ia-stamböjning." Även
om-ljudsform förekommer, se Lundgren, Personnamn: Øbe. Måhända
bör uttalet av ia-stammen antagas vara Öbber, då denna vokalisation
är den enda, som är uppvisad, men möjligheten av uttalet Ybber synes
ej heller kunna bestridas, då den därtill svarande oomljudda namnformen
Ubbe även är täml. vanlig i fsv.
Då dessa deminutiva namnbildningar säkerligen uppkommit i
barnspråket, kunna flerfaldiga namn ligga till grund för dem. En källa till Ubbe
är känd, nämligen Ulfr, enligt vittnesbörd av Knytlingasaga k. 23
(Fornm. sag. XI, s. 212): Ulfr er Ubbi var kallaðr (son till Sven
Estridsson). Troligen kan sålunda kortnamnet Ubbe även utgå från alla
sammansatta namn med Ulfr som första eller andra led.
O. v. Friesen, Upplands runstenar 1907, s. 39, 1913, s. 67 sluter
från avslutningen av inskriften på B. 206, L. 577, D. II, 184 Marma:
in • ofaigr • ybir • risti, där de två namnen ej äro förbundna med
konjunktion och verbet står i singular form, att de två namnen ej beteckna
två olika personer utan att Ofeg är ristarens egentliga namn och ybir
Öper ett öknamn, som betyder ’skrikhals’ och användes både som
vedernamn och egennamn i det forntida Danmark liksom i Sverge.
Det är skada, att framställningens folkliga natur hindrat O. v. Friesen
att med citat uppvisa bruket av Öper som vedernamn i Danmark och
Sverge, då jag själv blott kunnat finna egennamnet Øpi hos O. Nielsen,
Olddanske Personnavne, s. 110, som till sin upprinnelse är oklart men väl
kunde vara ett ursprungligt öknamn. Bland fsv. och fvn. binamn
upptages det varken av E. Hellquist, F. Jónsson eller B.
Kahle. Det förefaller ock otroligt, att ristaren fattat sådan förkärlek
för sitt öknamn, att han märker alla sina talrika ristningar med detta
och blott tvänne gånger låter sitt egentliga namn framskymta. Det är då
bra mycket sannolikare, att ristarnamnet ybir ansluter sig till den grupp
av kortnamn, som av mig anförts. Ristaren är ej heller alldeles ensam om
detta namn i runinskrifter: å B. 807, L. 868 Aspa, Sö. 137 står enl. min
undersökning ack. ybi, å B. 808, L. 869, Sö. 138 därsammanstädes gen.
ybis, å B. 963, L. 1350 Bro, Vg. nom. ubii, uppenbarligen felläst för
ubir. Det finnes ingen anledning att antaga dessa namn vara öknamnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
