Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
saknas icke skäl för den gamla meningen, att vinet
kommit till grekerna från Asien, d. v. s. att man
där tidigare funnit på sättet att bereda en
rusdryck av ’druvan. Man gav gudarna det man själv
tyckte om. Måhända var drickoffret hos arierna
äldre än slaktoffret. Men åtminstone i Grekland
saknas vin i de ålderdomligaste drickoffren. Har
man överallt trott sig i rusdrycken finna
koncentrerad livskraft, så blev detta isynnerhet fallet med
vinet. Det förlänar kraft och hälsa. Likheten med
blodet har medverkat till vinets anseende. Enligt
Homer, Ilia’den V, 341 f., flyter intet blod i
gudarnas ådror, därför att de icke äta bröd och dricka
vin. Karl Kircher påpekar olikheten i Grimnesmal:
"Av vin ensamt lever evigt den vapengode Oden."
Hos nordborna var vin en utländsk lyxvara, som
icke tillhörde livets nödtorft.
"Dricka sig glada med varandra." Syrisk soldenär i Egypten
dricker genom en hävert ur ett vinkrus. Från Tell-el-Amarna.
Nya Riket.
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
