Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var Snöfrid.
Djupt i skogen stundom såg han henne,
älskligare huldra aldrig fans:
skön hon var med blåa ögons glans,
gyllne lockar om det hvita änne.
Han ilade ut, hon tog hans hand,
så gingo cle ned till sjöastrand . . .
»Snöfrid,
hur fager du är i din silfverskrud!»
Och månen rann upp vid skogens rand
och lyste ur moln med rödgul brand
å seglet, som spändes på ungmöns bud,
ocli snäckan hon sköt i skum från land.
»Snöfrid,
Vi gunga på våg, mina drömmars brud!»
Vid hans sida
sitter hon och lyss till vindens saga,
skådar drömmande till månens klot;
rundt omkring dem dånar vågors hot,
rundt omkring dem stormens röster klaga.
— 62 — 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
