- Project Runeberg -  Dikter / Första samlingen /
126

(1882) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men rorman gör hvad han förmår,

om än med föga hopp:

der bränningen som vildast slår,

dit styr han skeppet opp,

han krossa vill dess hårda barm

mot klippa, bank och skär,

men böljans harm, hans egen harm

och allt förgäfves är.

Han söker hamn, hvarhelst ban kan,
och strand, hvart än han kom;
men vill han göra redden an,
då svänger skeppet om,
en vindstöt spänner hvarje fåll
och bugtar hvarje klut
och slungar skutan som en boll
på vida hafvet ut.

Så är hon dömd att gå och gå
förutan ro och rast.
Om natten ser man lågor blå
omfkddra hennes mast;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:45:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rvdikter/1/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free