- Project Runeberg -  Dikter / Första samlingen /
170

(1882) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Så berättade den sägenrike Noa, och
sägnen lefde efter honom.

Sems söner mindes länge den orätt, som de
forntidsväldige läto vårt slägte lida, och
hebre-ernas siare fäste minnet deraf i sina heliga
böcker med gåtfulla, men sinnrika ord.

Jafets helleniske ättlingar kallade
tidsherr-skaren Zeus, men den medlidsamme titanen
nämde de Prometeus. Oc-h ehuru de visste,
att Zeus, tidens herre, sjelf är en tidens son,
dyrkade de honom. Dock ängslades de vid
tanken, att Prometeus, menniskovännen, skulle
ständigt plågas, oc-h trodde derför gerna, att
Herakles gått ned i svalget och sönderryckt hans
länkar. Men Prometeus är fängslad än i dag.

De skaror, som folkvandringarna drifvit
öfver Kaukasus, ha hört hans suckar.
Rysslands mot Ivolkis framträngande härar höra dem.

Hafvande sig öfver Elbrus smälta de
underligt samman med sorlet af folkens lif och
blanda vemod i vindarne och i himmelens
färgspel och mest, när dagen dör, i aftonrodnadens
sken.

— 170 -

t

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:45:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rvdikter/1/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free