Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mot aftonen stod han vid foten af
Kaukasus och gick vidare genom de skogar af
sekelgamla ekar, lönnar och askar, som skugga
fjellets nedersta trappsteg. Solen hade länge
sedan gått ned, när han vandrade under de
högre utsprångens granar och tallar, och natten
var framskriden, då han genom dvergbjörkarnas
rike steg mot Elbrus’ ishöljda topp.
Då han hunnit dit, lyste månen redan från
vester på lemningarna af arken, som sticka
upp ur jökel-isen. Der stannade han och såg
sig omkring.
Samvetslagen får intet rum i hans bröst
och verkar derför liksom utifrån på honom
och skapar en blödande vålnad, som förföljer
honom och ropar: gå!
Men denna vålnad såg han icke nu. Han
kunde andas ut. Stödd mot ett af arkens
väldiga refben, bildadt af en jätteask, stod han
der och såg dystert upp till stjernorna, som
besvarade hans ihåliga blickar med ett ängsligt
sken öfver hans förstenade och förvittrade an-
— 172 — 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
