- Project Runeberg -  En vandring i Norge /
6

[MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

andra: snygga trähus, grupperade kring en liten kyrka, vars
torn någon gång, vad höjden beträffar, fått en lycklig
medtävlare i en profan fabrikskorsten; timmerhögar närmast
stranden; en kaj arm, konstlöst byggd av gråstenar, bakom
vilken ett par jakter funnit tillflykt, samt slutligen en
land-stigningsbrygga, som vår ångare vanligen icke kan begagna
till följe av det obetydliga djupet.

Himlen klarnade, då vi hunnit högre upp i fjorden, och
vi fingo således även vid solsken betrakta dess växlande
behag. Mot kvällen lade sig dimma över nejden och
berövade oss anblicken av den vackra tavla, som Kristiania
erbjuder från sjösidan. Knappt skymtade genom misten det
grå torn, som reser sig över Agershus fästning, förrän
ångaren lade till vid »Toldboden».

Vänta nu icke en noggrann och utförlig beskrivning över
Norges huvudstad. Jag vistades där endast trenne dagar. Min
håg stod till landsbygden, fjällen och dalarna, och så hastigt
omständigheterna tilläto det, lämnade jag Kristiania bakom
mig, i sällskap med några vänner, vilka, liksom jag, ville
njuta den kropps- och själsstyrkande poesi, som ligger i en
vandring till fots genom sköna, förut osedda nejder.

Men nu till Toldboden. Det var där vi stannade. Knappt
landstigna hörde vi omkring oss en stimmande massa ropa
Victoria! Att detta festliga emottagande gällde våra
personer, därom kunde vi icke misstaga oss, ty människorna
trängdes, ja slogos med varandra, för att komma oss nära. Dock
misstänkte jag genast, att det snarare var våra kappsäckar,
än vi själva, som hade att tillskriva sig äran av en sådan,
jag må väl tillägga, besvärande och närgången hänförelse.
Tio händer fattade på en gång i mitt resetyg; det rycktes
ifrån mig; ett obestämt antal sjåare kämpade därom, såsom
Trojaner och Argiver stredo om Patroklos’ lik; det gick ur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:27:08 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rvnorge/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free