Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
norska litteraturen och den bildade delen av befolkningen
talar, är ännu i denna stund det danska. Olikheterna äro få,
oväsentliga och hava delvis tillkommit efter år 1815; endast
det norska uttalet har bibehållit sig, och detta så, att ett
svenskt öra förstår Norrmannen vida lättare än Dansken. Om
det icke finnes ett norskt språk, så finnes en norsk
språkfråga, och denna erbjuder ganska märkliga egenheter. Den
unga självständigheten och de livskrafter, denna ingjutit i
folket, har skapat en nationalitetskänsla, så frisk och kraftig
som någonsin en ungdomlig känsla kan vara. Nåväl, denna
känsla förlikar sig icke med att nödgas uttrycka sig på ett
tungomål, som ursprungligen icke är nationalitetens eget.
Mången Norrman tröstar sig väl med den inbillning, att han
verkligen talar ett eget norskt språk; andra däremot erkänna,
att de tala danska och göra det med harm. Om ett
självständigt allmänt-norskt eller »högnorskt» språk någonsin funnits
bredvid och över landskapsdialekterna är en fråga av mindre
vikt; har ett sådant icke funnits, så skall det nu likväl göras,
ty den unga nationaliteten vill tala med egen tunga. Dess
målsmän inom litteraturen ådagalägga i denna riktning en
iver och otålighet, som icke vill vänta, vad tiden och naturen
härvidlag kunna uträtta. Björnstjerne Björnson har i sin
omtyckta, även i Sverige kända berättelse Synnöve Solbakken,
också redan kommit därhän med ett självgjort språk, att
åtskilliga uttryck i hans novell kräver översättning för att
kunna förstås av Danskarna och av Norrmännen själva.
Sådant må synas befängt, men försöket bör i varje hänseende
aktas, och jag tror, att det icke blir fruktlöst. De unga ivrarna
kämpa icke contra natur am, fastän de gå huvudstupa till
väga; de hava nationalitetens önskningar på sin sida, och
de hämta ur friska, livgivande källor: ur
landskapsdialekterna, ur folkets egen mun. Blir det ej ett eget språk av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
