Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gång efter annan vår lille linhårige, rödkindade vägvisare.
Doktorn kände säterlivet av Ferd. Riis’ lustspel och dylika
källor, samt längtade mycket att med egna ben kliva in i en
av dessa idyllens tillflyktsorter.
— Jo, du, »bie kun», vänta bara, svarade Peter och
fortfor att tälja på sin pinne.
— Finnas några karlar eller gossar på sätern? frågade en
annan.
— Nej, bara jäntor. Vad skulle gossarna göra där utan
om Lördagarna?
— Jaså, ni hälsar således på edra säterjäntor om
Lördagarna ?
— Ja visst, när det faller sig så. Tror du att jäntorna kan
vara utan manfolk från Maj till Oktober?
— De flytta således upp till sätern i Maj och återvända
i Oktober ned till dalen ?
— Ja, du hör ju det. Och ha vi då en fiol med oss, så
att det kan bli dans, så är det ännu bättre.
— Huru idylliskt! mumlade doktorn.
— Hur länge plär ni då stanna kvar hos jäntorna?
— Som det faller sig.
— Dröjer ni kanske över natten på sätern?
— Det kan nog hända, du, svarade Peter lugnt; — vi
sova då hos jäntorna.
— Heliga oskuld! utropade doktorn med sammanknäppta
händer; — ädla naturlighet! huru rörande, huru sublim i all
din enfald!
Jag tänkte på vårt svenska Dalfolk, där ett liknande skick
äger rum vid sidan av en prisvärd sedlighet, och jag var
färdig till samma utrop som doktorn.
Att vi nu äntligen nalkades den efterlängtade sätern kunde
vi förmärka av klangen från skällkornas klockor, samt ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
