- Project Runeberg -  En vandring i Norge /
45

[MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Flickan skrattade och uppräknade Rose, Guldhjerte,
Rå-kulle o. s. v.

I detsamma hörde man ett mångstämmigt bräkande i
dörren. Det var en hop getter, även de Marits skyddslingar, som
återvänt från sina strövtåg på slätten och nu ville intränga
i den fridfulla fålla, över vilken de förfogade i ett hörn av
kostallen. Korna tillråmade sina skäggiga hyresgäster ett
vänligt välkommen, men icke förty tvekade de, sannolikt av
blyghet för främlingarna, att inträda, till dess Marits vänliga
röst återgav dem modet. Medan nu Marit satte sig att mjölka
dem, förfrågade sig doktorn, som här upptäckt ett nytt fält
för sina språkforskningar, även om getternas namn och
skyndade att tillförsäkra dessa den odödlighet, som hans
annotationsbok möjligen kan förläna . . . »Qvittja, Grimma, Fjöre,
Blankelin, Mjölkedyret, Läcker, Blåduva, Åska, Blåsala»,
läste doktorn med innerlig tillfredsställelse, sedan han fått
sin möns ter rulla färdig, och han ville just fortsätta sina
frågor, då min landsman påminde därom, att det led mot
solnedgången, och att vi ännu hade ett gott stycke väg till
»Klinken», varifrån man njuter den berömda utsikten. Denna
i riktig tid framställda påminnelse nödgade oss göra vårt
besök i säterstugan så hastigt och flyktigt som möjligt. Marit
följde oss dit. Vi gingo genom en liten förstuga, som tillika
tjänade till vedbod och inträdde i en kammare, åt vilken två
små gluggar, infattade med grönt glas, njuggt utskänkte en
portion dagsljus, endast tillräcklig för att upphöja mörkret
där inne till rang, heder och värdighet av halvskymning. Men
en frisk doft av enris bjöd oss stiga oförskräckt på, och vi
funno snart, att vi voro i en bostad för renlighetsälskande
människor.

Säterstugans bohag påminde om skogen, varifrån dess
ämne var hämtat. En säng, några pallar, ett par kistor och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:27:08 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rvnorge/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free