- Project Runeberg -  En vandring i Norge /
48

[MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6 - 7

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ligt. Mitt i denna rörliga lek, denna himmelska dans av
färger och former, upptäckte vi silvervita, skarpt begränsade,
stillastående fläckar, som när de guld- och purpurskimrande
dimmorna bleknat och försvunnit, visade sig vara snöfält,
vilande på berg, vilka det obeväpnade ögat icke längre kunde
särskilja från himlavalvet.

Segervinnarna bland de tävlande bergjättar, vi här sågo,
voro i väster den 7.400 fot höga Nautgardstinden och den
ännu ett tusental av fot högre Galdhöpiggen på Jotunfjället,
samt i norr Rundane-topparna, av vilka den ena bildar en
tämligen reguljär kägla. Från Klinken är avståndet till
Rundane omkring 41/2 mil, till Nautgardstinden ungefär 7y2.

*


□ UTSIKTEN KVARHÖLL OSS, tills skymningen
påminde om återtåget. Hade doktorn fått råda sig själv, tror
jag, att han kvarstannat över natten uppe på Klinken. Ordet
»wunderschön», som annars ofta hördes från hans läppar,
hade denna gång varit för svagt att uttrycka hans hänförelse,
vilken dock tolkades vältaligare av hans andaktsfulla tystnad,
hans sammanknäppta händer och av det suckande Ah!
varmed han slutligen bekvämade sig att taga farväl av den
härliga tavlan.

Vårt nedstigande började, och det med raska steg, ty Peter
Nielsen ville icke överraskas av natten på fjällvägen. Vi
gjorde blott en enda halt, då vi nämligen i trakten av sätern
upptäckte samma tomtebissar, vilka vi nyss förut skrämt från
mor Birgittes filbunkar. De lekte kurra gömma bland
enbuskarna, och kommo först efter lång tvekan, sedan Bernard
visat dem ett silvermynt, fram till oss. Doktorn uppmanade
dem att sjunga och understödde sin begäran med att till
Bernards gåva foga några oemotståndligt blanka kopparslantar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:27:08 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rvnorge/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free