- Project Runeberg -  En vandring i Norge /
54

[MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gorlunda redigt. Bernard marscherade framåt, jag vet icke
efter vilken plan, men med en säkerhet och ett
självförtroende, som jag måste beundra. Jag hade intet bättre att välja
än underkasta mig hans ledning, ehuru jag i tysthet
förberedde mig på nödvändigheten att tillbringa natten under
öppen himmel. Ett fint duggregn, som börjat falla, ökade
det obehagliga i denna utsikt. Stundom tyckte jag mig på
något avstånd se en hydda, och min inbillningskraft
före-speglade mig på dess tröskel någon gammal gästfri
Phile-mon, tillropande oss vandringsmän: »varthän på nattlig,
dunkel bana?» och inbjudande oss till en anspråkslös kvällsmat,
hjärtligt glam vid spiselbrasan och viloplatser, bäddade med
renfällar. Men ack! den gästfria hyddan förvandlade sig på
närmare håll till en ogästvänlig klippa, och den hederlige
Philemon till en småväxt, vresig, för vårt öde likgiltig björk.
Bernard var emellertid vid bästa lynne; han berättade om
en dylik nattvandring, han gjort på Kataloniens sandfält,
och om en annan i Värmlands finnskogar, samt underlät
icke att prisa sitt märkvärdiga lokalsinne, som, han måtte
gå huru som helst, alltid förde honom, om ej till det
bestämda målet — så till något annat. Därefter bad han mig
omtala någon spökhistoria, ju galnare desto bättre; en sådan
passade, tyckte han, så väl till situationen. Beredvillig att gå
hans önskan till mötes, sökte jag just i mitt minnes
skräpvrår efter mina barndomsstudier i Jungs andelära, då jag vid
en blick åt sidan ånyo upptäckte en mörk massa, som lätt
kunde tagas för en stuga.

Och en stuga var det verkligen, omgiven av några små
uthus. Jag fägnade mig mycket åt denna upptäckt och
föreslog Bernard, att vi där skulle söka anskaffa oss en
vägvisare till Elstad. Bernard tycktes finna detta överflödigt,
men fogade sig dock efter min önskan. Vi gingo fram till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:45:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rvnorge/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free