- Project Runeberg -  En vandring i Norge /
55

[MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

boningen, som hade ett mycket ruskigt och förfallet utseende.
Dess låga dörr var låst och dess enda fönster tillbommat
med en sned och gisten lucka. Vi klappade på dörren. Intet
svar. Vi knackade på luckan. Men intet tecken till liv
där-inifrån. Endast från kostallet hördes ett sakta råmande,
måhända från någon litterär kviga, som praktiskt studerade
»Markalls sömnlösa nätter» i norsk översättning. Vi
förnyade ännu en gång knackningen på luckan och upplyste
med hög röst om naturen av vårt fredliga ärende. Allt lika
fruktlöst.

Slutligen förnummo vi därinifrån tecken, att vi blivit
hörda. Tvenne röster började i låg ton ett samtal, vars
utgång jag med spänning avvaktade, och för att inverka på
den viktiga överläggningen, ropade jag genom en springa
i luckan, att hederliga drickspengar skulle vanka för
vägvisaren.

— Nej, det kan icke vara annat än Tattare; det är
Tattare-byke i trakten nu.

Dessa voro de enda tydliga ord vi förnummo. Därefter
blev det återigen tyst. Misskända och ohulpna måste vi draga
vidare. Från hyddan ledde åtskilliga stigar åt olika håll. Vi
valde den mest trampade, emedan denna sannolikast förde
ned till dalen. Vi hade icke heller gått länge, innan marken
började sänka sig. Lutningen tilltog alltjämt, och vi
be-funno oss nu tydligen på fjällsluttningen. Stigen förde oss
in i en trång kjusa, vars steniga och våta botten vid vårtiden
sannolikt är bädd åt en fjällbäck. Medan vi vandrade här,
fördrev jag tiden med att berätta för Bernard vad jag visste
om det märkvärdiga norska zigenarfolket, till vilket vi nyss
så oförskyllt blivit räknade.

Under detta samtal hade vi anlänt till en punkt, där
kju-sans ena vägg sänker sig till en skogbeväxt sluttning, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:27:08 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rvnorge/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free