- Project Runeberg -  En vandring i Norge /
56

[MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vi upptäckte på samma gång ett eldsken mellan
trädstammarna. Ljus ifrån en hyddas fönster kunde det icke vara;
därtill slöto vi av det breda, men svagt flämtande skenet.
Bernard, vars fantasi var upptagen med ämnet för vårt
samtal, gissade på zigenare och föreslog genast, att vi skulle
taga bandet i skärskådande; måhända värmde sig en
svartögd Preciösa vid denna eld. Jag gav mitt samtycke, ehuru
med en sidotanke på den tunga blypiska, som, enligt vad
Sundt berättar och många hästmarknader i de förenade
konungarikena bekräfta, utgör den skandinaviska Zigenarens
fruktansvärda vapen. Elden befann sig närmare, än jag i
början förmodat. Vi stodo snart framför densamma. Men
det var tomt runt omkring; ingen människa var synlig, och
lågan, som slickade halvkolnade grenar, kämpade
vanmäk-tigt och slocknande mot det ännu fallande regnet. Att likväl
människor, och sannolikt just av det species, som benämnes
Tattare, nyligen varit här och hållit sin måltid, därom
vittnade åtskilliga förgängliga monument i skepnaden av
fiskben, potatisskal o. s. v. Vi återvände till vår kjusa och
fortsatte vår vandring utför den allt brantare och besvärligare
sluttningen. Nu sänkte sig även dalgångens andra vägg, och
stigen, som blev allt bredare, i den mån backarna blevo
brantare, begränsades nu på denna sida av fällda trädstammar
och risbråte, ditlagt att varna vandrare för en omedelbart
där bredvid befintlig bergrämna, vars tillvaro man i ett
mörker, sådant som detta, annars icke skulle anat. Grannskapet
var desto obehagligare, som den branta sluttning, utför
vilken vi klättrade, var halkig av vätan. På andra sidan om
denna rämna, reste sig en fjällvägg, vars svarta massa
tecknade sig mot natthimlen i så djärva, stupande linjer, att deras
anblick ingav en hisnande känsla. Ännu en halvtimmes
klättring, och våra öron uppfångade med glädje det dova bruset

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:27:08 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rvnorge/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free