- Project Runeberg -  En vandring i Norge /
63

[MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som bliva huddragare och kittelflickare; de andra syssla
såsom Vallackare, hästläkare, hovslagare (dock blott för eget
behov) och framför allt såsom hästhandlare. Den svenska
allmogen känner Tattareadeln under benämningen
hästskojare. I Norge kalla sig dessa adelsmän själva för
»storvandringar», i motsats till deras sämre lottade bröder
»småvand-ringarna». Det är med tre hästar spända för vagnen och
löshästar framför och bakom, med klatschande piska och
med en fart som Jehu dessa storkaxar hålla sitt majestätiska
intåg på hästmarknaderna. De äro underkunniga i alla
möjliga »hästknep», med vilkas tillhjälp, och brännvinsflaskan
som bundsförvant, de praktisera sitt yrke »att lura bönder».
Inbördes bistå de varandra för detta ändamål, om de också
kort förut höjt kniven mot varandra, ty blodet är dock
tjockare än vattnet. Äro de icke personligt bekanta
sinsemellan, så gives, berättar Sundt, ett visst, för icke-Tattare
omärkligt tecken, varmed de testera sig inför varandra
såsom barn av Romanistammen. Detta tecken är en egendomlig
välvning av vitögat, vilken rörelse, gemen att åse, genom
flitigt bruk plär övergå till en omedveten vana hos gamla
hästskojare.

De fullblodiga Tattarnas förhållande till andra klasser av
landstrykare är i Sverige ännu icke närmare iakttaget, ehuru
det i etnologiskt hänseende väl förtjänade en egen
undersökning. Desto mer är det genom Eilert Sundt
uppmärksammat i Norge, där det visar sig äga punkter av stort intresse.

Norges landstrykarefolk, liksom Sveriges, delas först, efter
spräk, ursprung och man kan tillägga nationalmedvetande,
i tvenne huvudklasser: Tattarna och Skojarna. De förra hava
svart hår och skägg, mörka ögon, samt anletsdrag, som
tillhöra en särskild folktyp. De hava för några århundraden
sedan invandrat i landet och äro medvetna om sin nationella

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:27:08 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rvnorge/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free