- Project Runeberg -  En vandring i Norge /
67

[MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Zigenare, skiftesvis anförd av deras hövdingar i Sverige,
Finland och Norge, skulle vid vissa tider äga rum på ett
berg uppe i Lappmarken, och att vid detta tillfälle alla
döpta Zigenarebarn framfördes, för att renas från dopet och
invigas till deras egen hemliga gudsdyrkan. Det är högst
otroligt, att dylika möten verkligen äga rum; men det är
visst, att många Tattare tro, att desamma existera. Huru det
förhåller sig med deras hövdingar, om sådana ännu väljas
eller icke, är osäkert, vad Skandinavien beträffar. I
Storbritannien däremot skulle Zigenarna kunna uppvisa en
oavbruten hövdingeföljd från gamla tider tillbaka. Under den
första världsexpositionen i London uppträdde
Zigenaredrottningen offentligt, beledsagad av en talrik svit
Tattare-för-nämiteter, för att betrakta alstren av en industri, till vars
utveckling hennes undersåtar med lugnt samvete kunna
försäkra, att de aldrig lagt två strå i kors. Direktionen över
expositionen hedrade Hennes Majestät med en talrik
hedersvakt av poliskonstaplar, som voro anbefallda att noga
observera Hennes högstegna, liksom Hennes hovmäns, fingrar. I
England utgöra Zigenarna således ett på sitt vis ordnat
samhälle. Om offentliga möten, som de hålla, och varvid
stammens angelägenheter omordas, ovärdiga medlemmar utstötas
o. s. v., veta tidningarna stundom att berätta.

Men om de skandinaviska Zigenarna icke hava den
organiserade stamgemenskap som Englands, så äro de likväl
fäs-tade vid varandra genom släktskapens band, och de hava
under sina oupphörliga strövtåg rikligt tillfälle att bilda
inbördes bekantskap samt underrätta sig om varandras öden
och vistelseorter. Varhelst ett Tattareband framtågar, är det
angeläget att vid vägskäl och korsstigar efterlämna ett tecken,
som upplyser de nästkommande, att stamförvanter nyligen
varit där, och dessa kunna då lätt gissa, vilka deras före-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:27:08 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rvnorge/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free