- Project Runeberg -  En vandring i Norge /
73

[MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

måhända var den sämre än de flesta hans likars, men jag
har mina skäl att tro, att många dylika finnas. Stugan var
mörk som en lappkåta; tak och väggar voro svärtade av
röken från spisen, som tillika med en halmfylld säng, ett
bord, en kista, några pallar och en huggkubb upptog största
delen av golvet, om jag ens kan tala om ett sådant därinne,
ty det bestod av bara marken, sparsamt stenlagd med
skifferbitar. Trenne fåordiga äldre människor av liknöjt utseende
och några bleka barn voro denna kojas innevånare.
Klädes-paltor hängde till torkning vid spisen. För att komma in
och ut måste man kliva över grytan och baktråget, samt
sedan noga se sig för att icke trampa i vattenbaljan* eller
stöta omkull lerkrusen i hennes grannskap. Hopplösheten
och hennes följeslagare Håglösheten voro andarna i detta
hus.

Huru olik var denna boning de prydliga bondgårdarna,
där allt vittnade om trevnad och välmåga.

Men emellan dessa klasser, den fattiga husmannens och
den förmögne gårdägarens, befinner sig en annan av små
självägare, och här visar sig det stora inflytande, som en
egen torva, om än liten, utövar. Med små tillgångar, ofta
icke större än husmannens, bemödar sig en sådan självägare
att giva sitt hem den prägel av prydlighet och trevnad,
varmed han hos gårdägaren blivit bekant. Han kan väl icke
upphinna detta ideal, men han kan närma sig det, och detta
är en sporre till väldiga ansträngningar, som, honom
ovetande, bära i sitt sköte fröet till en högre kulturgrad.
Inträder man till ett sådant lyckligt och strävsamt hjonelag,
så finner man strängt tillämpat regeln: »plats för var sak
och var sak på sin plats». De nakna stockväggarna i
dagligstugan äro behängda med allt det husgeråd och de verktyg,
som kunna få sin plats därstädes: liar, handsåg, strykbräde,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:45:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rvnorge/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free