- Project Runeberg -  En vandring i Norge /
92

[MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

struerat idealet av en ränsel och sedan praktiskt förverkligat
detsamma. Man bör därav kunna förstå doktorns motvilja
för att sälla den ovetenskapliga gnavpungen till en så
vetenskaplig ränsel. Efter många lyckönskningar och sedan de
skrivit sina namn tillika med ett tänkespråk i varandras
böcker, skildes de bägge landsmännen åt.

Ju nordligare man hinner, desto mer pittoresk blir dalen.
Först vid Solhiem visa fjällväggarna djärvare former. Det
leende och idylliska övergår småningom i allvar, allvaret i
dyster vildhet. De odlade sträckorna avtaga, och i
förhållande härtill bliva boningarna glesare; Lougens bädd blir
trängre och djupare, dess lopp stridare, bergens linjer stelare
och mer fantastiska. Mellan stationerna Laurgård och
Bränd-haugen diktar naturen ett epos av vildaste romantik.
Fjällväggarna närma sig varandra och sammantränga dalen till
en trång kjusa; sluttningarna, brutna på mångfaldigaste sätt,
är o betäckta av dyster barrskog. Vägen går i oerhörda backar
upp och ner, och där dalen svänger, vilket ofta sker, ser
man, kulisslikt bakom varandra, fjällmassa efter fjällmassa
nedstupa mot Lougen, som än brusar i osedda djup, än
framträder i vitskummande katarakter mellan gula, sönderbrutna
skifferväggar. Här och där hotas vägen av överhängande
sandkullar, blandade med rullsten. De få människoboningar,
man här upptäcker, äro belägna på dalsidornas största
avsatser, omgivna av små gröna fläckar. Stundom stänges
vägen av remnor, i vars mörka djup en fjällbäck sjunger.

Mot aftnarna insveptes dalen ofta i en stark solrök, som
icke förminskade vandringens behag. Då nämligen
främlingen dag efter dag vandrat mellan dessa eviga fjäll,
känner han längtan till en öppnare utsikt, en friare horisont.
Bergen skymma överallt den linje, där det symboliskt
betydelsefulla mötet, himlens och jordens, äger rum. Man kän-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:27:08 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rvnorge/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free