- Project Runeberg -  En vandring i Norge /
94

[MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ögon, man skådar här, hava ofta, i synnerhet hos kvinnorna,
en trofast och innerlig blick. Storväxta män äro icke
sällsynta; men många manliga exemplar förleda även till att
tro på en rasens deklinering. Käringarna äro hemskare än
annorstädes. Jag undrar icke, om en vidskeplig tid skulle
tilltro dem spådomsförmåga. Det ligger i deras vissna drag
och djupa ögon något mystiskt och hemlighetsfullt, som
förträffligt skulle passa en Vala eller Alruna. Ynglingarna
äro i allmänhet småväxta för sin ålder; adertonåriga äro
icke mer utbildade än femtonåriga hos oss. Flickorna hava
ofta ljuva och ädla drag. Missbildade exemplar av bägge
könen: blinda, halta och puckelryggiga, träffas ofta.

På vissa punkter av Gudbrandsdalen florerar tiggeriet.
Jag förmodar, att det i Norge förhåller sig med denna
industri som i Sverige: att den koncentrerar sig längs
stråkvägarna för främlings trafiken och sålunda visar för
utlänningens öga en blomstring och utbredning, som den i själva
verket icke äger. Tiggarna i Gudbrandsdalen driva sitt yrke
med en flit och ihärdighet, som främlingar kunna kalla grov
oförskämdhet. Vår vän doktorn hade, för omväxlings skull,
tagit en karriol för resan mellan Solhiem och Laurgård. Jag
åkte hos honom, och det bar av som Jehu. Plötsligt
framrusade ur en koja vid vägen en gammal Sibylla, fattade
hästen vid tygeln och nödgade oss således stanna, för att
hon skulle få tid att framsträcka handen och i jämrande
ton begära en allmosa. Kort därefter stannade vi i
bergpasset Kringeln, där det ryktbara Skotteslaget stod, varom
jag nedanför skall tala. Här anhöllos vi av en hel skara
tiggande barn. En gammal man, som inlät sig i samtal med
oss, försäkrade, att det icke är nöd, utan ett oskick,
uppmuntrat av engelska resande, som är roten och upphovet
till tiggeriets blomstring i denna nejd. Han pekade på en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:27:08 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rvnorge/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free