- Project Runeberg -  En vandring i Norge /
97

[MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

garna, och olycklig den som kom i deras väg! Sorglöst tågade
Sinclair vidare, genom skogarna på Dovre fjäll, ned i
Gudbrandsdalen. Så anlände han slutligen till den vilda trakten
mellan Brändhaugen och Solhiem. Själva naturen borde här
hava uppfyllt hans själ med dystra aningar och bjudit honom
att tåga fram med yttersta försiktighet. Men han var
Hög-ländare, och de överhängande fjällbranterna, de brusande
älvarna, de förrädiska dimmorna erinrade honom måhända
blott om hemlandet.

Men det var icke blott naturen, som varnade. Högt över
de djärva äventyrarnas huvuden ljöd från bergen de
vemodiga tonerna av en lur, sådan de norska vallhjonen bruka,
för att hemlocka boskapen. Var det ekot, som besvarade
denna hornlåt? Besvarad blev den, tid efter annan, från
klippa till klippa, allteftersom Skottarna tågade framåt. Så
hunno de den punkt, där Ottsälven från en västlig däld
störtar i Lougen. Ottsälven är en förening av mångfaldiga
fjällbäckar och samlar i sin barm all den vilda lust, varmed
dessa barn av fjällens drivor nedrusa i dalen. Sedan Lougen
förmält sig med denna amason, sväller han ut och fyller vid
Kringeln hela dalen mellan de stela bergväggarna. Måhända
stannade skaran från Fingals dimhöljda kullar, liksom vi
gjorde det, vid denna punkt och betraktade den strid mellan
Lougen och Otta, som föregår, innan hennes
självständig-hetsdrift bliver besegrad och hennes ljusgröna böljor blanda
sig med hans, som skumma i mörkare färg. Vägen löper nu
längs foten av den östra bergväggen; den gamla som
Skottarna gingo och som ännu finnes kvar, leder upp på sidan
av berget. Sinclair hade skickat en hop av sitt folk förut
genom passet. Denna förtrupp mötte intet misstänkt. Och
nu bröt huvudstyrkan upp vid trummors och säckpipors ljud.
I djupet under dem brusade Lougen. Över dem lurade för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:45:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rvnorge/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free