- Project Runeberg -  En vandring i Norge /
99

[MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bestämda främlingarna, hade skickat sin fästman, för att
varna henne. Men denne blev, innan han hunnit uträtta sitt
ärende, nedskjuten av ladyns egen hand, emedan hon trodde,
att han nalkades i fientlig avsikt.

Kring den historiska kärnan av denna tilldragelse har
bildat sig en hel sagokrets, som lever i folkets mun. En
språk-sam och livlig gosse, som skjutsade doktorn och mig mellan
Solhiem och Laurgård, underhöll oss, så länge färden räckte,
med sådana sägner. För honom var det dock icke en blott
sägen, utan ett historiskt faktum, att i spetsen för Skottarna
hade gått en förfärlig galt, på vilken varje borst var ett
spjut, och vars ögon sprutade eld. Denne galt av högländsk
trollavel var så vig, att han medelst luftsprång undvek de
bästa skyttars kulor. Slutligen kom en skarpsinnig bonddräng
på den tanken att rikta geväret över galten och icke på
honom. Denna list kröntes med framgång, och galten
stupade i grannskapet av Laurgård. Ett annat trolldjur var
Sinclairs häst. Så länge han satt på den, kunde ingen taga hans
liv. Till yttermera säkerhet hade Sinclair gjort sig hård mot
järn och bly. Då han med Berdon Seielstads silverknapp i
pannan sjönk till marken, utbrast han också: »hade jag vetat,
att man i Norge skjuter med silverkulor, skulle jag nog
gjort mig hård mot annat än järn och bly». Skottarna,
anmärkte vår berättare, äro slängda i varjehanda hemliga
konster, men den tiden gingo icke heller Norrmännen av för
hackor, när det kom an på sådant.

Samme gosse sjöng för oss »Zinklars visa», författad av
en samtidigt eller kort efter Skottekriget levande folkpoet
vid namn Storm. Jag hade tillfälle att höra samma visa
sjungas av gästgivarfar på Toftemoen. Se här några verser
till prov:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:27:08 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rvnorge/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free