Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kärr, där den förut omtalade Sälsnepan växer. Innanför
hyddans vardagsrum, vilket tillika tjänar som skolsal, har han
en liten kammare, prydd av hans egen hand med träsniderier
över fönstret och blomstermålningar på väggarna. Där slogo
vi oss ned och språkade förstånd med varandra. Hans Han-
»Stenkirken vid Laurgård».
sen är poet, dock endast när han är sorgsen, men den
poetiska ådran har under sådana förhållanden rikt tillfälle att
utgjuta sig hos en man, som med hustru och många barn
skall leva på 20 specier om året, vilket är skolmästarelönen
i Norge.
Dock hava brödbekymren icke kunnat nedslå honom; sin
största hjärtesorg hade han, då han för 29 år sedan
förlorade sin första hustru, modern till många och välartade
barn, som nu bygga och bo i andra nejder av dalen. Då blev
han poet för första gången och diktade under det han,
ensam med sin sorg, satt på en av Stenkyrkans vilda
klippor, ett »Farväl till min Elskede», varav jag vågar meddela
läsaren några verser, ehuru Hans Hansen först efter en
synbar strid med sig själv gav mig del av denna sitt hjärtas ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
