- Project Runeberg -  En vandring i Norge /
109

[MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ett ljus, liksom från en människoboning. Då började han
åter släpa sig igenom snön, tänkande gladare tankar, och
när han slutligen stod framför ljuset, så visste han icke, om
det var en stockvägg eller en klippa, varpå han trevade.
Men nu öppnades en dörr, och en hand fattade hans, och
han fördes in uti en stor stuga, där det var varmt och gott,
men för övrigt såg underligt ut. Eld flammade lustigt på
härden, men röken slingrade icke ut genom ett vindöga,
utan liksom genom en remna. Också voro väggarna likasom
bara berghällen, och sådant var golvet även. Men verktygen
och vapnen, vilka hängde på dessa väggar, skeno, såsom
voro de guld, och bänkarna, borden, byttorna, grytan,
bak-tråget och allt det andra voro, fast klumpiga och oformliga,
dock silverblanka. Thorsten fann nog varest han var; men,
tänkte han, bättre i natt vara hos jättefolk än därute. Nu
måste även förtäljas vad slags folk det var, som Thorsten
såg i berget. Vid härden sutto jättegubben och jättegumman;
de voro nästan klotrunda till skapnaden och voro insvepta
till öronen i pälsar, men fröso likväl, av bara ålderdom,
och kuttrade och värmde sina ofantliga händer vid brasan,
och sneglade på Thorsten, men sade för resten ingenting.
Den tredje, som fanns i berget, var jättedottern, och det
var hon, som hade fört Thorsten ditin. Jättedottern var icke
större än dalens jäntor, och Thorsten fann, att hon var
mycket dejelig. Därtill hade hon i anletet något gott och
blygt och mänskligt, så att hon alls icke liknade de gamla,
som sutto vid brasan. Jättedottern förde Thorsten fram i
rummet och bjöd honom att sitta vid bordet. Och när han
satt sig, strök hon med sina händer över hans ansikte: då
gick frosten ur hans ansikte. Därefter tryckte hon Thorstens
händer mellan sina: då gick frosten ur hans händer.
Därefter blundade hon och kysste hans mun och rodnade i sitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:27:08 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rvnorge/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free