- Project Runeberg -  En vandring i Norge /
111

[MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dottern och gick att tillreda en bädd åt Thorsten. Men denne
kände sig icke sömnig, utan ville glamma med jättedottern.
»Är kanske du trolovad?» frågade han. »Nej», svarade
bergflickan; »nog tala de gamla stundligen om gossen i
Roms-dalshorn, men honom vill jag icke ha.» Men gubben och
gumman snarkade, så att det ljöd i berget.

»Kom, sätt dig vid min sida», sade Thorsten till
bergflickan, och de satte sig båda på bänken vid eldstaden, och
han fattade hennes hand. Så sutto de länge och sågo än på
varann, än i den slocknande brasan, och Thorstens hjärta
blev allt varmare, och jättedottern sänkte allt djupare sitt
huvud mot den suckande barmen. Men gubben och gumman
snarkade, så att det ljöd i berget.

Till slut sade Thorsten: »jättedotter, vill du lämna berget,
följa mig till dalen och bliva min hustru?» Vid dessa ord
mörknade jättedotterns anlete, och hon sade: »varför gäckas
du med mig? Hur ofta har en yngling från dalen äktat en
flicka från bergen ?» — »Jag gäckas icke», svarade Thorsten,
»men kanske du haver en annan kärare än mig.» — »Nej»,
svarade hon, »ty du må veta, att jag länge haver känt dig,
och att min största sorg och även största glädje varit du.
Det är jag, som drivit renarna i din väg, när du jagade här
uppe bland bergen, och aldrig har björn slagit eller varg
rivit din faders boskap, när den betat häruppe, ty jag har
för din skull vaktat den. Nog kunde jag behålla dig kvar
här i berget till evig tid, om jag det ville; men tvungen
älskog är kall älskog. Sedan du vilat dig här över natten,
skall du gå hem till din dal. Men om ett år härefter skall
du återse mig; är då din kärlek levande, vill jag bliva din
hustru; är den död, så återvänder jag till mina föräldrar.»
— Så talade jättedottern, men gubben och gumman
snarkade, så att det ljöd i berget.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:27:08 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rvnorge/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free