- Project Runeberg -  En vandring i Norge /
112

[MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nu lade sig Thorsten att sova på den bädd, som
bergflickan tillrett. Men när han vaknade, reste han sig upp ur
en snödriva, och han såg icke ett tecken av vad han sett
under natten. Himlen välvde sig klar och blå över honom,
och klipporna runt omkring voro honom välbekanta. Han
fann således lätt sin väg och vandrade hem, undrande om
det var dröm eller verklighet, det han under natten
upp-levat. Men bågen var borta, och den återfann han icke i
drivan, där han legat.

En kort tid efter denna händelse dog Thorstens fader,
och han ärvde nu fädernegården och blev en mycket ansedd
man. Underligt föreföll det för den skull alla, att han icke
friade till någon förmögen bondedotter eller såg vänligt på
någon annan flicka. Sommaren gick, och vintern kom. Då
anlände till gården en ung och mycket dejelig flicka, som
bar Thorstens båge i handen och sade, att hon funnit den
här uppe på Stenkyrkan. Ingen visste, varifrån denna jänta
var, och ingen hade tillförene sett henne. Men Thorsten tog
henne i sin tjänst och satte henne till att se om boskapen,
och denna trivdes märkvärdigt och förkovrades mycket
under hennes vård. Sedan hon tjänat ett år på gården, tog
Thorsten henne till äkta, fastän hans anförvanter häftigt
satte sig emot ett sådant giftermål. Knappt ville de komma
på bröllopet, men de kommo dock, och hej dundrande gick
det till. Bruden var fager som en ros, och allt som kunde
anmärkas, var icke annat, än att hon var en fattig och okänd
främling. Mitt under bröllopsglädjen hördes ett fasligt väsen
på vägen. Det kom slädar inf arande på gården, vilka hade
bjällror, nästan så stora som kyrkoklockor, och in rultade
stora klotrunda gubbar och gummor, ända till öronen
insvepta i pälsar, och de satte sig på bänkarna vid dörren.
Thorsten undfägnade dem väl, och var och en utav dem åt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:27:08 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rvnorge/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free