- Project Runeberg -  En vandring i Norge /
115

[MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på allvar inställt sig, med hej dlös grymhet på den ödsliga
slätten, vid musiken av snöfågelns genomträngande skrik,
medan den vilda Skade

med Buen på Ski,

bryter gjennem Sneeflog sin useete Sti.

Vi tillbragte en natt och en dag på Höfdringssätern, och
när vi lämnade den, medtogo vi det angenämaste minne av
dess glada och vänliga innevånare. Vi träffade jäntor
därstädes, äkta säterjäntor, som kunna leda tjuren vid hornen
och som gärna draga sin rök ur kritpipan. Men bland dessa
karlavulna, duktiga kvinnor, ammade vid naturens barm
och härdade genom ett liv av oupphörlig strid med sin
njugga amma, träffade vi även typer av den ljuvligaste
nordiska kvinnoskönhet, varelser med späda former, milda
ljusblå ögon och anletsdrag, vilkas skärhet och ädelhet icke
visade ett spår av det hårda eller lidande uttryck, som
kampen med naturen och ett rått luftstreck präglar. Vem av
oss vandringsmän kan glömma Anna Moe och Ingrid
Thor-stensdotter Rommegård? Anna träffade vi på fjällstigen;
hon återvände till dalen, emedan hon kände sig sjuk. Ingrid
överraskade vi i en grannstuga, bakande »gorån», varmed
hon ville surprinera oss. När vi följande morgon gjorde
henne vår uppvaktning, funno vi henne i den granrisade,
skurade och putsade stugan (det var nämligen Söndag)
med sin lille bror i knäet, läsande för honom ur Hans Adolf
Brorsens psalmbok. »Sådana flickor», anmärkte Jakob om
Anna och Ingrid, Ȋro i arbetet lika flinka som de andra;
men de leva sällan länge.» Också påminde deras skönhet,
så frisk den var, om graven och himlen.

Det angenäma intryck, vi erfor o av vår vistelse på
Höfdringssätern, förökades av det goda rykte, varuti densamma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:27:08 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rvnorge/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free