- Project Runeberg -  En vandring i Norge /
125

[MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig från Skandinaviens västkust, så vore inga mänskliga
ansträngningar i stånd att hämma följderna härav. Fjordarna,
som nu sällan tillfrysa, skulle uppfyllas med is; havsdjupens
härskaror, som skänka mer än hälften av Norges
befolkning dess uppehälle, skulle söka andra stränder, de
saftgröna ängarna, de vackra björk- och alskogarna skulle
försvinna och med dem den åkerbrukande och boskapsägande
befolkningen, tills slutligen de nomadiserande Lapparna
betade sina renar kring ruinerna av det unga Athén, som nu
blomstrar vid Kristianiafjorden, och om vars forna tillvaro
måhända endast några joniska pelare, spökande bland
snödrivorna, då skulle bära vittnesbörd.

Närmaste station på andra sidan Holet är Lessö järnverk,
belägen vid »Lessö järnverks Vand», en liten vattensamling,
märkvärdig, emedan Lougen och Rauman här hava sina
källor, den förra flytande i sydlig riktning genom
Gudbrands-dalen, den senare i nordlig genom Romsdalen. Stationshuset
är en gammal, av ålder svartnad, solid träbyggnad med tre
stora järn vädersflöjlar på taket. Dess inre bär spår av en
förbleknad lyx. Också var det boställe för
järnverksdirek-tören, den tid då gruvarbete här bedrevs. Verket nedlades
år 1812, sedan det drivits i halvtannat århundrade. I
grannskapet av stationen befinner sig ruinen av en masugn. Från
Lessö räknat börjar man åter stiga nedför, tills man på
andra sidan om stationen Nystuen inträder i Romsdalen.

Men vid tanken på denna obeskrivligt härliga,
högromantiska och vilda dal, samt på de många intressanta företeelser,
som här mötte våra blickar, känner jag ett beslut, som jag
länge hyst, plötsligt mogna. Jag fruktar, att jag alltför länge
frestat läsarens tålamod, och misstänker, att min torftiga
skildring aldrig skall få ett slut, om jag icke med våld
avklipper dess livslängd, innan jag hunnit ned i Romsdalen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:27:08 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rvnorge/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free