Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 62 —
”Fem och sextio år, nådige herre!”
”Och hon?” — ”Nitton år, nådige Herre!1*
”Dog hon af gulsoten?”
”Af gulsoten? nej, nådige Herre! så sant Gud lefver
och min syndiga själ, dog min saliga huflru af veritabel
hetsig feber.”
”Gå, Caspar, och skynda dig, jag vet nog.”
Caspar runkade emåskrattande på sitt gråa hufvud
och gick.
Men Hertigen lät sin kammartjenare komma. Han
eatte en hundralockig peruk på sin herres kala hufvud. Da
krokiga ben kläddes i livita silkesRrumpor, sedan anlades
byxor af blått siden, och en med de underbaraRe
blommor och figurer flickad gul sammetsväft. Slutligen
fram-togs äfven en med gullgaloner både fram och bak
smyckad skarlakansrock. Ofvan på peruken sattes en grön sam*
metsmössa, fodrad och kantad med hermelin.
Och vagnen var redan för dörren» häfiarne Rampade
och Caspar smällde då och då med sin långa piska.
Hertigen såg sig en Rund i spegeln, smörjde sitt gråa
8kugg med Eau de Cologne, tog sin med en Ror gullknapp
beprydda käpp i händerna och vandrade utför trapporna,
ledsagad af två tjenarc.
Och Hertig Agapetus satte sig i vagnen och Caspar
körde.
Vid middagstiden kommo de fram till Kälkfta.
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
