Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ol —
Och Hertigen ra T sin unga gcmil a!!t livad hon
kunde önska af’en gamiiinl man. Han kliidilc henne i
gyl-Icnduk, sammet ocli siden, skänkte henne äkta perlor ocli
ädla (lenar, gullkedjor nch juveler, klappade, smekte och
kylle henne i hvar minut, och lemuade henne aldrig,
hvarken natt eller dag. Men ändå var den unga
Hertiginnan cj nöjd. IJon suckade ofta, hennes förr si klara öga
blcf mer och mer dunkelt, hennes kinder bleknade och
gubbens kyssar kunde ej uppfriska de vissnande rosorna
på hennes läppar. Och 0111 lian frågade hvi hon sörjde,
svarade hon blott med cn skakning på liufvudet.
Rlen Hertig Agapetus tänkte i sitt sinne: med tiden
blir det väl bättre.
Och våren kom åter. I lundarna löfvades träden, och
Anna hörde från sitt kmnmarfönfter hur vågorna slogo mot
bergshällarne. II011 tuukte på förflutna dagar.
Snart gungade Ilcrtig Agapetus en arfvinge till sitt
namn och sina rikedomar på i t ta tioåriga knän. llvem var
gladare än den gamle? I alla siillskaper der han inträdde
hörde han tusende hviskningar omkring sig. Och han
tänkte med Rollhet och sjelfförnöjclse: det är om mig man
Iiviskar.
Men då gossen hvilade i Annas armar och gubben
sittande midt emot betraktade moder och son med kärliga
blickar, sade han ofta: ”Gudvot, gosse! hvarifrån du har
fått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
