Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord av Atterbom ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
) VHI (
verraskande, som både hans sinnesförfattning och
kroppsbeskaffenhet hade tyckts utlofva en betydlig
ålder. Saknaden var lika djup, som gemensam och
vidsträckt. Sällan var någon |ing man af jemnåriga,
af äldre, af yngre allmännare älskad ; sanningen
tilllåter yttra, att sällan var någon dertill mera förtjent.
Med, ett icke vanligt mått af snille, talent och
fler-sidig lärdom, förenade han ett ännu mindre vanligt
mått af de moraliska egenskaper, som, genom
harmonisk blandning med de förra, skapa en för sig
sjelf lycklig, för andra behaglig och föresynlig
cha-rakter, Hufvuddragen deri voro en hjertlighet, aldrig
häftigt frambrytande, men i hvarje ögonblick lika
varm och påräknelig; en manlig vilja, ständigt
rig-tad åt ädla syften; ett sinne, icke gjordt att bryta
sig mot verlden i våldsamma rörelser, utan endast
att klart beskåda och återspegla den; en mild
gläd-tighet, och en star anspråkslöshet i afseende på sitt
författarskap. Hans umgänge medförde derföre en
trefriad, som förhöjdes af det meddelsamma i hans
lynne, det nitiska i hans kunskaps-begär, det sunda,
af alla dags-opinioner obegtickliga i hans omdöme.
Redlig i sitt uppförande mot andra, var han det
äfven mot sig sjelf, lika skild från hemlig, som
från synbar tillgjordhet och förställning; Utan
öfver-mod uppskattande sina förtjenster, insåg han utan
nedslagenhet sina brister; aldrig sårad af vänners
anmärkningar och rättelser, tillgänglig äfven för
ovän,-liga kritiker, när han fann dem i saken innehålla^
något rigtigt, något upplysande; deras form lade
han ej särdeles på sinnet. Älskare af den betrak^
tande enslighet, hvari dikten och forskningen trifvaus*
deltog han likväl gerna i hvarje sällskaplig njutning;
ett godt bord, ett godt glas vin kunde göra honom
ett barns nöje; men äfven mellan skål och vägg
bibehöll han alltid en sokratisk måtta. Belåten med
den ställning han i lifvet undfått, aldrig tviftande på
fa<{ershjertj}t hos den allvisa Makt, som leder vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
