Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
w
Man lemnade rum for den nykomne gasten,
Och In genom skranket högtidligt han red.
Gigantisk var ryttarn, gigantisk var hasten,
Men långsamt han fram emot brudgummen,skred.
finna rustning var svart, men på väldiga barmen
Ett kors utaf silfver framlyste så skönt.
Och svart var den sköld, som han förde på armen,
Och hjelmen med kolsvarta fjädrar bekrönt.
II.
M^n som flickan haBtigt bleknar,
När hon i den dunkla lunden,
Der hon, lyst af månens strålar,
Under ljufva tankar vandrar,
Tror sig bland de morka träden
Se en reslig vålnad nalkas;
Så af dödlig blekhet täcktes
Emmas rosenröda kinder,
Då hon såg den svarte Riddarn.
Ack! förval hon honom kände.
Ofta i förflutna dagar
Såg hon denna dystra rustning
1 den gamla Riddarsalen,
Der hon vid det öppna fenstret
Satt förtjust vid Hugos sida*
Och med länglansfulla blickar
Säg hur solens gyllne skifva’
Sönk bakom de vestra bergen,
Och ifrån sin, älsklings läppar
Hörde underbara sagor
Om förflutna tU)f^s;Jtye|tgr.
B
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
