Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Främlingen, som engam’vandrar
Mellan grafvar och ruiner.
Kring de förr så röda lappar
Sväfvade ett sorglikt löje,
Likt Qctobersolens skimmer
På de vilsna lof och blommor.
Och på bleka kinder dröjde
An en rodnad, matt och dunkel,
Som den sista af de rosor,
Aftonrodnan strör i vester,
Innan natten höljer himlen
Med sin stjembeströdda mantel
Häpna, bleka liksom bilder,
Formade af Farisk marmor,
Suto nu de skona Damer,
När de sågo Riddar Hiigo,
Den de alla längesedan
Trodde vara lagd i grafven.
Och Gref Adolfs unga maka
Knappast vågade att lyfta
Sina ögon opp från marken.
Mållös satt hon, och med handen
Matt och darrande hon räckte
Kransen åt den svarte Riddarn.
Men den stoKe segrarn böjde
Ej sitt knä for dagens Drottning.
Mot det trogna svärdet lutad
Stod han hög och majestätisk
1 sin hundraåra rustning.
Och han tackade som’ vinden
1 den skona östen» suckar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
