Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och Gobben talte om den fordna tid,
Om mången*vidtberömd- och blodig strid,
Och om den gamle salig Herrn, hana får,
Som var så.god — men fick andå éj svar.
Då tankte gubben i sin fromma sjal:
Han ar fonyckt— Gud-hjelpe-honom val!
lU.
Af morgonvinden bojdes lindens topp,
Och liljans kalk och rosens fulla knopp,
Och Solen steg ur Oceanen opp.
Af daggens perlor glänste lof och blad,
Och lärkan qyittrade förnöjd och glad,
Och himlen hvälfde sig si hög och blå.
Men Hugos själ var lika ’mork andå.
Blott for den lycklige är våren skon,
år rosen purpurröd och lunden grön.
Kär sorgen i det arma hjertat bor,
Då höljs naturen af ett dunkelt flor.
Och midt uti den herrligaste vår
Man känslolös och ntan njutning går.
Ty fogelns sång och vestanvindens sus
Och blommans doft och bäckens milda brui
Och Solens varma, kärleksrika ljus —■
Allt talar blott om det, som varit har,
Om döda vänner, lyckligare dar,
Allt blott en mork, bedroflig målning ger
Af det, som var och aldrig kommer mer!
IV.
Allt hogre Solen opp på himlen skred,
Och Riddarn gick i Slottets lustgård ned.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
