Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som på en nyssgjotfd grafjbog blommor strör,
Och tårbes tanker, n^chmde och statt*
Bn trogen flickas sista bvilortm.
Han kan med hoppets aningsfulla fröjd
Sitt öga lyfta mot en stjemj^rydd hojd.
Han vet, att fast. den mörka natt är lång
Och kall, blir det dock ljust oeh varmt en gång.
Och från den älskade kan ej ar skild,
Ty hvart han gar han fö\js af hennes bild.
När kärleks rosenband af falskhet bryts,
Och minnets honing ttl galla byts,
Och hoppets träd ej mera blommor bär —
Då — icke förr —> ekiljsm&ssan evig ät!
V.
Och dagen gick; mot natten ré’n det led.
Och Riddarn långsamt bort från Slottet red.
For sista gången,- och förutan sorg
Han såg sin gamla, torabekrönta borg,
Och dessa nejder, der hans barndom flöt
I lugn forbi; dock ej en tår han göt.
Han hade sagt för Gubben att han snart
Tillbaka skulle komma från sin fart,
Han ville rida till en gammal vän —
Men Riddar Hugo kom ej mer igen.
I dar och veckor, månader och år
Den gamle väntade, och mången tår
Uppå hans skrumpna, bleka kinder rann,
Ej Riddam kom: —- till slut allt hopp försvann.
Och Gubben snart af sorg och saknad dog,v
En annan Herre Riddarborgen tog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
