Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sonnetter till Laura;
i.
Den varma sommarn linge se’n ar flydd!
Ur våta moln bedrÖfligt solen ler.
Af gula lof är marken sorgligt prydd,
Förgäfves ögat efter blommor ser
Och bäckens bölja är ej mer si klar,
Och ingen Testan genom lunden går;
Men än hos mig är rosentiden qvar,
Hos dig jag lefver i en evig vår.
bin milda blick jag ej vill byta bort
Mot vårens, solsken — det fordunklas snart
Af moln, och är så flyktigt och så kort,
Ditt skona öga det är alltid klart;
Och rosorna, som -blomstra på din kind>
De faUa ej for höstens kultaa vind.
Det är så tyst uti den gröna skog,
Det är så tyst i ekens dunkla topp.
Der fogeln fordom sina driller slog,
Der ljöd livar ’gren af njutning och af hopp.
Men hösten, vinterns mörka härold kom,
Till södern strax den frusna skaxap flyr;
Må hvem som helst be henne randa om,
Mig -herfnes bortfärd ej det miiista bryr.
När i den stijla’-gväil djp.hvita
Med lätta fingrar lockar fråm -till dans
Musikens andar från dess tygta. land,
Hvem minns val då att någon larka fanrtsf
Ack! för én enda ton nr ditt elavér
Jag’ alla vårens foglasånger ger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
