Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag måste åter styra ut pä djupet.
Det är ej’längre tid, att gå öch tyssna
På vestanvindeus sus och iärkans sårig.
Jag måste åter hora böljans brus,
Och stormens dån och åskans hemska dunder.
Christina stiger ner ifrån sin thron.
Hon bjuder mig sin store faders krona.
Det tappraste af Europas folk
På mig förhoppningsfulla blickar faster;
Och jag —jag skulle dra’ mig undan? — Nej!
Du skona, gyllne krona, du ir tung.
Jag Tet det väl — men jag Till bära dig.
1 mina ådror flyter Vasas blod.
Du starka Lejon, du har slumrat nog
I dina lagrars skugga — rerldcn snart
.Skall hora, att du åter Taknat upp —
Ännu en gång jag leder dig till seger.
O! skona syn! — Välkommen klara sol!
Da som ett dödligt öga aldrig kan
Bli’ mätt att se — du alla hjeltars urbild!
En ung och nykrönt konung lik du står,
Och sprider ljus och lif och frojd omkring dig,
Och allt det 6könar i naturen är
Ett återsken utaf din egen ära.
Så skall jag också stiga på min thron,
Och, som de mörka nattens skuggor blekna,
När du ur österns purpurklädda sal
Till jordens folk en gyllne härold skickar,
Så skall också hvar Sveriges ovän blekna,
När spiran blänker i Carl Gustafs hand.
Låt molnen skocka sig, låt åskan dundra,
Låt hafvet vräka sina svarta böljor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
