Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mot himlahvalfvet, Och låt stormen biga
Den stoltia ekens hundraåra topp —
Jag, liksom du, går lugn min- höga bana;
Vi lysa bägge af vårt eget ljus, (
Du sjunker ner i vester och försvinner:
Då pryder natten, sörjande och stum,
Ditt grafcapell „med sina svarta kliden,
Och i det höga hvalfvet tänder hon
Millioner klara lampor till ditt minne.
Så ock, när hjelten, mensklighetens sol,
Till andra yerldar segrande går nér,
Han lemnar jordens häpna folk i nätt,
Och minnets stjemor tindra öfver grafven-
Men —• ensam blir jag liksom du, o s»l!
Christina vill ej bli Carl Gustafs brud;
Det stolta hjertat kan jag ej beveka.
Du bjuder jnig en krona — o Christina!
Hvad är en knona mot ditt rika hjerta?
Dock — du förskjuter mitt. Du vill ej siUa
På kungåstolen vid en annaps sida.
Den store Gustaf Adolphs stora dotter
Vill ioke bära hymens gyllne bojor.
Du längtar bort ifrån ditt trogna folk;
Den höga Norden är för dig for kall,
Italiens sol förledande dig vinkar.
Du flyr de åskmoln, som försåtligt sväfva
Kring thrpnens höjd — men oron i ditt bröst,
Den somnar ej vid vestanvindars vaggsång,
Den döfvas ej af blomstrens Ijufva doft,
1 skygd af lagrarna på Tib^rstrfujden.
Med längtan skall ditt öga mången gång
Bland Söderns rika, skimrande palats,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
