Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den döende Skalden*
Till en vän i Rom.
U, min ensliga lund, som på skogbekransade udden,
Under den Nordiska himmelens hvalf, i aftonens
timma,
Står som ett åldrigt capell, af den sjunkande solen
bestråladt,
Helsar jag dig, bepröfvade van, som fjerran bakom dig
Lemnat Svithiods berg och skogomsusade sjoar.
Afton också hos dig det Sr, men en skönare aftoa
Bjuder dig ut i sin svalkande luft, och en skönare
himmel
Hvälfver sig dunkel och blid kring de yppigt
blomstrande nejder
Der i Elysisk fröjd du lefver en Gudarnes like.
Kanske sitter du nu i den välluktångande qvällen
Med din TasBO i hand, vid denrinarmoftkimranda
källa,
Som med ljufligt sorl, af fläktande lagrar beskuggad,
Sprutar sitt lefvande silfver inot skyn i glänsande
bågar.
Eller kanske du ock i en lund af citroner och myrtnar,
Smekt af Zefirernas flägt och af näktergalarna helsad,
Vandrar hand i hand med en himmelskt
blomstrande flicka,
Som, ^ned rosor krönt kring svarta fladdrande lockar,
Och med en barm så hvit, som snön på Alpernas
spetsar,
Och med en mund, förföriskt skön och mysande
vänligt,
Som for middagens sol den mogna svällande drufvan,
Och med en blick så eldig och djerf sem den vak*
nandé solens,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
