Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till en Yän i Hiifvudstaden,
Alltgå, redlige van, du fullt och fast har IlediM
Att som ungkarl lefra och dö, att aldrig i Hymaaft
(Gyllene bojor snar}» .din fot? Si skole vi aldrig
Höra (^itt namn frän predikstoln l^uftklingande IjM»
Nära förenadt med ett, som äirffe ljufvare klingar?
Alltså tror du dig ej på den hafomgördlade jordea
Nånsin en flicka få se, som tander kärlekens flamma
I ditt vintriga brost? Förftl ätne, dårade yngling!
Mången har trott och tankt som du och blifvit
besegrad.
Paphia hämnas grymt. Så långt som den blånande
himmel
Hvälfver sin stjerniga rund, så långt som den
gyllene solen
Ser med sin flammande blick på de dödligas
växlande slägten,
Sträcker Gudinnan stolt den af alla fruktade spiran
Amors skimrande pil, den genomträngande, hvassa,
Sårar de hårdaste bröst, och den lätta bevingade
Guden
Kufvar med bågens makt kanonömdundrade hjeltar.
Ej Napoleon sjelf, den verldsbeherrskande Drotten,
Kunde for honom bestå. Från Italiens blodiga slätter,
Skref han med samma hanid, söm främst på
bryggan vid Lodi
Bar bland glödande kulors regn trefargade fanan,
ömma, forsmäktande bref till sitt hjertas beprisade
Drottning.
Skulle du ock, hårdhjertade van, en helgonens like,
Stolt som segrare ga ur d«nlyertbetvingande striden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
