Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ljufliga näktergal höjde den täflande sång.
Vida kring jorden den sången, blef spord, och eA
# skonare treklang
Hörde väl aldrig ännii dödliga öron — men. ack!
Bruten redan den är —• i högre ljusare rymder
Harolds väldige skald gyllene strängarne slår»
‘’Dock —- hvi klagar du så? Om från GermänieM#
lunderj
Från Britanniens kust sångernas leende vår
Redan har flytt, så blomstrar han än haroppe i Thule —*
SÖk ej i främmande land, hväd i ditt eget du^har.’*
fåfängt tröstar du mig med de ljufligt klingande
Orden —
Ack! på den Svenska > Parnass också det stundar
till host.
Frithiofs sångare hvilar i ro på de yppigä lagfar*
Svithiöd lyssnande står, väntar att ännu en gång
Böra en’ klingande ton från den väldige Mästarens
liarpä *
”Absalon, Saxo och Finnt " vänta sin sångare ärt
Han * som fordom en gång när den långa Galliske
vinterns
Dödande kyla försvann * smält äf en blidare sol,
Prydde den Nordiska Pind Inejl oföfgängliga
Blommors
Mystiskt skimrande prakt, kallade våren igen *
Sällan besöker det heliga betg j de älskliga Sångmöf,
Hvilar efter sin färd till de lycksäligas ö.
’Och Vitalis ej mer om grafvett Och Latirasjutiger,
Grönskande kullen allre’n tröttade enslingen gömt.
Och Martyrernas skald ej mer bland skuggorna
vandrar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
