Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JPryckes-Sång.
(SJier Jfyron.)
Ä^yll pÄ *ytt, ty med yanneri lag
Jag aldrig kar känt mig «å glad som i dag,
Lat oss dricka! Pocalen, så vidt jag kan minnas
Är det . onda der falpklieten aklrig kam finnas.
Allt hvad lifvet kan skänka allredan jag fick,
Jag har ofta mig aof«t i pfcoohetens blick,
Jag’ har alskat, men säg hvilken vågar förklara
Att passionen med nöjet förenad kan vara?’
I nngdomens dar, när vårt hjerta har vår
Och drömmer att ömheten aldrig förgår
Fick jag vänner —- men’ månne en hvar ej bekänner ,
Att du, ljufva vin! är den basta bland vänner?
Den skönaste flicka, den trognaste vän
Forändras, du aldrig förändrat dig än,
Da blir gammal, men säg hvar en sådan skall rökas.
Hvars dygder, som dina, med åren förökas?
Och om kärleken for oss till sällhetens hojd
En rival har dock makt att fontora vår frojd.
Men med dig är ej så, ty ju flera rivaler
Dess gladare hjertan, dess storre pocaler,
När vår sommar är flydd och det stundar till host,
Är pocalen den enda, som skänker oss trost.
Den sanning du Bokte som dimma försvinner,
1 pocalen den verkliga sanning du finner»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
