Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nero och ljungelden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
II.
SÅNG.
(Kejsaren har kallat till sin sida skalderna
Remmius och Aulus och låter veta, att han tillika
med dem vill bringa Zeus en sångargärd.)
Nero.
Var hälsad här som Cesars gäst, du gamle Zeus!
Du kom som kallad, då du cittran med dig fört,
vars strängars guld jag dallra ser i mulen rymd.
Vill du, vår sång och dig till ära, citaröd,
ledsaga den med ljungeldstoner, så välan:
låt plektret slå i takt till trefald smädedikt!
Ty smädligt är ju allt, som, fött i mänskobarm,
har mod att naket, som det föddes, träda upp,
och mer än smädligt, om det nakna är så sant,
som Ganymedes’ nakenhet för dig är skön.
Ja, citaröd, må plektret slå med gudakraft,
så starkt som vi må sjunga fritt ur hjärtat ut!
Remmius.
Så starkt som jag vill sjunga fritt ur hjärtat ut!
Har, sen du spiran ryckt, o Zeus, ur fadershand,
din hjärna fött en redig härskartanke fram?
Vad var din värld, förrn Cesar kom? En pinobänk,
varpå Japetus’ arma släkte bundet låg
och blödde under dina bödlars gisselhugg.
Men frälsarn kom, och härskartanken lyste fram,
den härskartanken: frid och fröjd i Cesars hägn
från Kaledoniens berg till Nilens katarakt –-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
