Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nero och ljungelden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i ordnat tåg utöver himlavalvets rund,
så vart det imperatorns kall att föra fram
i festlig kor till glädje folkets alla stånd:
senatorn stolt, en stjärnebild i Siriusprakt,
går Cesar närmst i tåget, och i skiftad glans
hans char de följa alla: riddarn kommer där,
Orion lik, med gyllne ring och gyllne svärd,
och bakom honom vår Trimalkio trippar nöjd,
med späckad pung och murgrönlindad Hermesstav. –-
Nero.
Och sist, men icke lottlös dock i livets fest,
med lättad boja, nästan dold av rankors blad,
ses gamle slaven Davus göra glada språng.
Det var min härskartanke.
Aulus.
Och förutan den,
var finns ett skäl för Cesars makt att vara till?
Vår dröm är frihet. Frihet drömmer Prometeus,
där han i dina länkar grymt försmäktar, Zeus.
Om frihet drömmer Stoa, då hon visar oss
en väg, som lik ett band, av solens strålar vävt
och kastat ned från etern över stalp och brant,
för över mörka fjällars stela sidor upp
till gletscherängder, där i översvinnligt ljus
från vita pelargångar högst på alpens rand
se saligt blida anlet ned och vinka oss
att lämna djupt nedom oss allt vad jorden har
av flyktig glädje, fåfäng sorg, bedräglig skräck.
Om frihet drömmer skalden, då han vandrar tyst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
