Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nero och ljungelden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Aulus.
Gör slut på detta livets tomma skådespel!
Nero.
Tillintetgör en värld, som ej bort vara till!
Aulus.
Men vill du, gud, vars namn av ingen än är nämnt,
men vill du frälsa något, kanske frälsning värt,
så giv en fristad, Herre, vid din godhets tron
åt offervilligt kvinnohjärtas ädla tro,
åt offervilligt mannasinnes frihetshopp!
Låt dem som genier slumra vid din fotapall,
tills nyfödd värld går ur det nya kaos fram,
och sätt på deras huvud härskarkronan där!
Nero.
Onämnde gud, slå även dem med evig död,
ty födas de på nytt, så gäckas de på nytt!
Bränn alstringskraften bort ur kaosmoderns sköt!
Sjunk sedan själv förintad ned i intets djup!
Jag minns den natt, då staden var ett hav av eld,
jag stod på havets strand och såg med häpen blick
i bränning över bränning röda böljor slå
kring tusen tak och tinnar som kring skepp i storm.
Nu här, nu där, i var minut, en stolt trirem
med marmorbog och koppardäck i gyllne svall
försjönk – mot Kapitolium vrok sig havets våld
och stänkte skum av bränder på ditt tempel, Zeus.
O, om det grusats så, att på dess ödetomt
min fot ej fann en skärva mer att sparka bort!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
