202 (Dikter)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grubblaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Allverkarn, du i denna vävstol skådar,
som driver skytteln mellan orsakstrådar,
är icke Skaparkärlek, Skapartanke,
men marmorkall Meduselik Ananke.[1]

Lyft dina händer ej i bön till henne!
Det finns ej skymt av liv på hennes änne,
ett självmedvetet mål styr icke armen,
och utan hjärta är jättinnebarmen.

O ve! Vår Herres Sion sjunker samman
med våra ideal, och offerflamman,
som värmde alltet, slocknar här på härden.
En katafalk för Gudsidén är världen.

* *
*

Jag står på öde skär mitt uti havet,
vari vårt Gudshopp sjönk och vart begravet.
En blygrå himmel över djupen välver.
Tornadon kommer. Oceanen skälver.

Jag ser i blåvitt sken av ljungeldslågor
oändeliga tåg av dystra vågor.
Runt om en svartnad horisont de svalla,
och mänskors anletsdrag de bära alla;

[1] Ananke: naturnödvändigheten, ödet, av hellenerna personifierat som kvinnligt väsen.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 16:46:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/rydbdikt/0204.html

		Dikter / 202 (1914) Author: Viktor Rydberg Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|